Ansökan och förfarande hos Va-nämnden

Vill man få tvisten prövad av Va-nämnden skall man göra en skriftlig ansökan till nämnden.

Se blankett "Ansökan för fastighetsägare"

Ansökningen och andra handlingar som åberopas bör helst inges i två exemplar. Va-nämndens tjänstemän lämnar utan kostnad närmare upplysningar om de åtgärder som kan behövas.

När en ansökan kommer in får motparten först yttra sig skriftligen över ansökningen. Sökanden får ta del av detta yttrande. Nämnden skall hålla förhandling om det inte är uppenbart att förhandling inte behövs för frågans avgörande. Nämnden skall klarlägga tvistefrågan, vara verksam för att målet utreds och söka förlika parterna. Om parterna inte kan enas, prövar nämnden tvisten och avgör den genom beslut. I regel avgörs målet efter föredragning inför hela nämnden. I vissa fall sker avgörandet efter det att hela nämnden hållit förhandling med parterna och, vid behov, besett fastigheten och anläggningen. Va-nämnden håller normalt alla förhandlingar på plats som är välbelägen för parterna, oftast i den kommun där fastigheten ligger.

Samtliga sökande på fastighetsägarsidan skall egenhändigt skriva under ansökningen, om inte fullmakt ställts för antingen någon av de övriga ägarna eller ett utomstående ombud, som exempelvis en advokat. Också en fullmakt måste vara egenhändigt undertecknad. Ägs fastigheten av ett bolag eller annan juridisk person måste handlingar som utvisar rätten att teckna den juridiska personens firma (det vill säga företräda personen rättsligt) ges in samtidigt med ansökningen.

Va-nämnden tar inte betalt för sin verksamhet. Vad beträffar parternas egna kostnader (tidsspillan, utlägg, ombudsarvode, eget arbete m.m.) är huvudregeln den, att varje part svarar för sina egna kostnader.

Om man inte är nöjd med Va-nämndens beslut kan man överklaga det hos Mark- och miljööverdomstolen. Mark- och miljööverdomstolens dom kan överklagas till Högsta domstolen. För att få saken prövad där måste man dock först ha fått prövningstillstånd av domstolen. I Mark- och miljööverdomstolen och i Högsta domstolen gäller vanliga kostnadsregler, dvs. den som förlorar får betala motpartens rättegångskostnader.